Det krävdes en man

Ja, nu efter knappa fyra månader har jag äntligen fått upp ett duschdraperi, och det krävdes en man för att fixa det, inte vilken man som helst, utan min pappa. Så mina resterande dryga 60 dagar kommer jag slippa ett ständigt blött duschgolv, och att ta ut toapappret från toan innan man duschar, för att undvika att blöta ner det. Om det ska firas? Jag har minsann en oöppnad flaska rosévin i kylen...
 
Några roliga kommentarer fick jag i skolan, efter det att min familj hade varit där och hälsat på. För det första var de ledsna att de hade åkt, men så kommer en väldigt skarp kille på ca åtta vårar, med idén att "varför åker inte du hem över helgen och tar med dem tillbaka igen?". Ja, med tappra försökt förklarade jag att det kostar skjortan, tar 25h och helt enkelt inte är möjligt...
Vi pratade lite om min lillasyster, som är 12 år, men här i Peru hade folk svårt att tro det; vad äter ni i Sverige egentligen? lät det. Efter en stund kommer en av tjejerna fram och frågar om jag gillar katter och hundar och om det finns i Sverige, jag svarar att jag är mer kattmänniska, hon får en fundersam min och efter en stunds eftertanke utbrister hon; "men är katterna såhäääär stora i Sverige?" (och visar med armarna). Eftersom vi människor generellt sätt är längre tänkte hon att katterna nog också är större... Ja, varför inte?
 
Lokalen i Villa El Salvador
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

lovisaperu.blogg.se

Den här bloggen har handlat om mitt liv i Peru, där jag spenderade 6 månader. Många upplevelser finns i text, men även i bild. Jag som skrivit heter Lovisa, är 22 år ung och har precis börjat resten av mitt liv! Kontakt: l.lindblad@hotmail.com

RSS 2.0