Ett inlägg direkt från Miraflores och Sofá Cafe, sitter här med en fet våffla med nutella och en Amaretto sour (tack till Linnea som introducerade mig för den drinken). Livet leker!
Det kan tyckas vara en fulländad lördag, men icke! Trodde aldrig dagen skulle komma då jag yttrade följande ord, men nu är den här: jag är numer ägare av mina första Converse. Stoppa pressarna!

En halvtaskig instagram-bild är ett måste, som sammanfattning av dagen.

Te veo muy pronto!
-Lovisa

Grattis Tre Kronor till VM-finalplatsen! Landet där intresset för hockey är lika obefintligt som regn är garanterat en svensk sommar, håller alla tummar (med andra ord min två)!

¡Buena suerte!

Likt en humla som upptäcker en blomma med den fräschaste nektar, en skriande fiskmås som just ska till att dyka efter dagens skrovmål i en sjö eller ett barn på julafton, precis den känslan, har jag inte just nu. Faktum är att det inte är jättestor skillnad på helg och vardag här, inte än, för när jag är i skolorna är det så mycket nytt hela tiden så det blir aldrig det där vardags-lunktet man enkelt hamnar i i sin rutin hemma.
Men helg existerar här också! Två lediga dagar som jag ska ägna åt plugg, shopping, träning och nöjen. Och måndag kväll är Sangria-kväll, så jag ska inte klaga!

Ett tips tänkte jag också dela med mig av. Jag pratar inte om honom ofta (av förklarliga själ), men jag har en lillebror, för er som inte visste. Han är en klippa när det gäller data/it och jag hörde av mig till honom för lite tips. Vi utbytte lite artighets-fraser där jag frågade hur han har det och han frågade mig detsamma. Jag förklarade att jag inte har så många vänner än varpå jag erhåller följande briljanta svar, som också blir dagens tips:
"Prova att duscha det brukar folk uppskatta har jag märkt efter 20år!"

Te veo muy pronto!
-Lovisa

Imorse när jag satt i min godan ro och försökte utföra lite hederligt studerande med fönstret öppet (jag har liksom skjutfönster), så hör jag hur det flaxar till och helt plötsligt sitter en fågel med näbben i min ruta. Jag höll på att trilla av stolen! Men det var inte nog med det, när fågeln återfått förståndet siktade han in sig rakt in i min lägenhet. Jag slet tag i fönstret och drämde igen det i panik, och gav fågeln ännu en smäll. Det var på håret att den flygande faran kom in till mig! Nog för att jag känner mig lite ensam, men sällskapet av en icke pricksäker fågel klarar jag mig utan...
När jag hade återhämtat mig packade jag ner studieböckerna och knallade ner till havet (efter karta förstås). Gick fel först men sen hittade jag dit. Det var inte en vacker syn, hela stranden var en stor arbetsplats och de enda människor som rörde sig där var byggarbetare. Men 7km promenad la jag iallafall bakom mig.

Hej!
Efter en lång resa på närmare 27 timmar kom jag fram till min lägenhet igår.
Startade 04.00 från Tyresö, pappa skjutsade mig till Arlanda terminal 5. Väl där hittade vi inte min avgång, är det inställt? frågade vi oss. Jag plockade upp biljetten och ser att det är visst terminal 2 som gäller. Tur att vi var ute i god tid! När det sen var dags för första bytet i Amsterdam blev jag imponerad av deras moderna flygplats, dock inte lika av deras misstänksamma bemötande;
-Where are you going?
-To Lima, Peru.
-Are you travelling alone?
-Yes.
-Did you pack your own bag?
-Yes.
-Did someone put down something in your bag, that's not yours?
-No.
-For how long will you stay in Lima?
-Six months.
-What's the occupation? Vacation?
-Yes, vacation?
-Ok, so you're going to Lima, alone, for vacation, for six months?
-Yes.
-Well, ok...

Men, förstår att de har ett regelverk att följa, jag blev ju "approved" iallafall.
Planet mellan Amsterdam och Atlanta tog ca 9 timmar, flög med Delta Airlines och kan starkt rekommendera dem! Trevligt bemötande, serviceminded och allmänt bra service.
I Atlanta var det i princip strångmarch för att hinna plocka ut bagaget som personalen var tydliga med att jag måste ta genom amerikansk tull igen. Så jag stod där vid bandet och väntade i ca timme, ända tills dess att bandet stannade. Då gick jag fram till en trevlig man som skrattade hjärtligt och sa "Sweetie, your bag will go all the way to Lima, don't worry, just go that way and you'll go past the line and straight to your gate, but hurry up now!". Så det gjorde jag- trängde mig före hela kön och sprang igenom säkerhetskontrollen, där killen som ställde frågor var betydligt mer trevlig, han tyckte det var tråkigt att mitt första besök i USA bara var en mellanlandning och föreslog att jag skulle komma tillbaka snart.
Hann med planet mot Lima och somnade direkt när jag satte mig, missade middagen, men som tur var satt jag mellan två underbara kvinnor som erbjöd mig delar av deras mat.
I Lima finns det en slumpgenerator, där varje person trycker på en knapp och en lampa lyser sen grönt eller rött, vid det senare får man gå genom en extra säkerhetskontroll och om man har otur även öppna väskan för genomgång. Min lampa lyste klarrött men jag slapp visa innehåller som tur var.
Fick direkt godkänt på mitt förlängda visum, irrade runt i ca 30 min för att hitta Nancy som skulle ta mig till min lägenhet.

Och nu är det en ny dag! Jag har hunnit besöka banken- mindre lyckat eftersom mitt bankkort inte fungerade, så det måste jag ta tag i snart. Tog också en promenad till ett stort köpcenter och köpte lite mat, jordgubbar, bröd och nötter.
Nu sitter jag och väntar på att min hyresvärds son ska hälsa på för att hjälpa mig- de är så snälla allihopa!

Te veo muy pronto!
-Lovisa