Farväl

6 månader
26 veckor
183 dagar har flugit förbi i samma fart som en isglass smälter en svensk julidag (förutsatt att solen ersatt regnet förstås). Otaliga timmar har jag spenderat åkandes i de adrenalinhöjande åbäkena de kallar bussar, och jag skulle inte byta ut ett enda ögonblick av dem. Eller... Jo, nu ljög jag, den sekund av ouppmärksamhet då jag blev bestulen på min mobil kunde jag varit utan förstås.
  Jag har skrattat mig igenom resor till två av världens underverk; Machu Picchu och Amazonasfloden, världens högst belägna sjö Titicaca, till underbara paradis, laguner i öknen, naturreservat med delfiner, apor, pingviner, sjölejon, giftormar och fåglar i välrdens alla färger- allt detta i total frihet.
Vilket faktiskt leder mig in på ett av de laddade orden som symboliserar min resa- frihet. Friheten ur två olika synvinklar, dels av att uppleva en helt ny kontinent på egen hand- en helt ny kultur, ett annat språk, underbara platser och människor, allt bara väntande på att registreras i upplevelsebanken. På den andra sidan finns den känsla som fyller en när man faktiskt inser, gång på gång vilket frihet Sverige innebär för mig. Påminnelser om detta har jag stött på dagligen, det är (för oss) kanske enkla och självklara saker som att gå till tandläkaren eller att ha rest utanför sitt hemland eller överhuvudtaget sin hemstad. Detta har varit utvecklande men också jobbgt att se. Att varje dag möta människor som har det sämre ställt än mig har varit en utmaning- man vill ju hjälpa vartenda barn som tigger för sitt levebröd och varenda hund som ligger utslagen vid vägkanten.
  Och när jag ändå är inne på lite minus, kan jag få allt överstökat och lämna det uns av bitterhet som infinner sig, bakom mig. Mitt halvår har förstås inte bara varit gul och gröna skogar, men det blev inte värre än ca 3 månaders mailkrig med CSN som resulterade i en lika lång försening av mitt studiebidrag, en stulen mobil, en akut rotfyllning och en utopererad visdomstand. I jämförelse med pluslistan, listan över minnen jag tar med mig och saker jag kommer sakna, är dessa incidenter inte mer än en fis i rymden.
 
 
Det som legat mig varmt om hjärtat och förgyllt mina dagar, som jag kommer sakna är (utan inbördes ordning):
  • Mina änglar i skolorna
  • Favoriterna på stammiskiosken, kycklingrestaurangen, tvätteriet, caféet
  • Alla andra underbara personer
  • Den ständigt tillgängliga glassen, som skjutsas runt på gula cyklar med frysbox på Perus gator
  • Extremt billig mat, ett halvt kilo jordgubbar för 9kr
  • Pollo a la brasa, en favorit bland maträtter
  • IncaKola
  • Det enformiga vädret, aldrig regn eller blåst gör det enkelt att välja kläder
  • Adrenalinbussarna
  • Gångavstånd till bio (som även är orimligt billig)
  • Även om jag kommer lite sent, kommer jag ändå alltid först
  • Språket, förstås
 
Min andra lista är det som jag längtar till, som jag enkelt kommer kunna njuta av till 100% efter den här tiden:
  • Älskade nära och kära
  • Plan 5
  • Julmust, kantareller, bearnaisesås och annat ätbart
  • Ett stabilt Wifi
  • 3G-nät
  • Hus med värme
  • Avståndet till flygplatsen = att inte ha lärt sig flygtidtabellen av alla flygplan som snuddar mitt tak
  • Organiserad trafik
  • Snö
  • Snigelpost
  • Språket, även här
 
För att knyta ihop säcken vill jag avsluta med att tacka er som följt min resa, det har varit ett nöje att rapportera till er, direkt från Peru. Vem vet, kanske gör jag comeback snart från något annat äventyr.
All lycka och välgång till alla som läser detta, och lägg på minnet:
Ingen kommer ihåg en fegis!
 
 
Första dagen i Villa el Salvador
 
Sista dagen i Villa el Salvador
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

lovisaperu.blogg.se

Den här bloggen har handlat om mitt liv i Peru, där jag spenderade 6 månader. Många upplevelser finns i text, men även i bild. Jag som skrivit heter Lovisa, är 22 år ung och har precis börjat resten av mitt liv! Kontakt: l.lindblad@hotmail.com

RSS 2.0