Från hjärtat

Jag får ofta höra att min musiksmak är lite, så att säga, urusel... Därför vill jag dela med mig av en ny vision jag har fått, kanske kan det få några av er att ändra uppfattning i ämnet.
Öppna din Spotify, iTunes eller helt enkelt YouTube och knappa in Nene Malo, som artisten heter. Låtarna formar mycket av vår tillvaro här borta och spelas i nästan alla sammanhang; på nattklubbar, på radio, på olika evenemang osv. Musiken är en stämningshöjare, så lyssna och njut!
 
Vidare tänkte jag dela med mig av en mindre trevlig upplevelse vi var med om. Vi hade varit i centrala Lima för lite turistaktiviteter och skulle ta oss därifrån till en marknad (också belägen i centrala Lima), varpå jag lite våghalsigt med orden ingen kommer ihåg en fegis ekandes i skallen, föreslår att vi tar en buss. Mycket riktigt kliver vi på en flygande fara och ber om en liten förvarning när vi är framme vid vår destination, de lovar dyrt och heligt att detta ska uppfyllas. Så vi sätter oss i godan ro, skrattar åt dagens upplevelser, sjunger lite Nene Malo (se ovan) och känner oss allmänt bekymmersfria. Efter en åktur på närmare halvtimmen börjar vi fundera på hur stort centrala Lima egentligen är, och frågar en trevlig herre i kostym, hur långt det kan vara kvar till vår hållplats. Mannen i fråga får svårt att hålla sig för skratt när han säger att vi passerade för ett bra tag sen. Jahapp, bara att kliva av då tänkte vi, fortfarande med en klackspark. Problemet var bara att vi klev av i ett område där man inte bör befinna sig som turist, speciellt inte med kamera, plånbok, mobiler osv. Detta skulle vi snart bli medvetna om, för vi vinkar till oss en taxi som med ett förvånat (kanske skräckslaget) uttryck ber oss sätta oss i bilen. Efter någon minuts körning åker vi av den stora vägen och han ber oss låsa alla dörrar.
Oops! Med dörrarna låsta och hjärtat hårt bultande rullar vi vidare hemåt och straxt börjar vi nynna på de ljuva tonerna av Nene Malo igen.
Nåväl, vi kom hem ordentligt och har lärt oss att en busstur utan uppmärksamhet kan leda till både det ena och det andra, men framförallt att Nene Malo faktiskt hjälper en i alla situationer, som stämningshöjare.
 
Skål för det (med den godaste kaffen Peru bjudit på, hittills)
 

Revolution

Kamrater! Jag har äran att berätta att jag, för första gången i mitt liv, beställt en hel meny på McDonalds, den gyllene måsen, utan att be om något speciellt (utan lök och utan sås, brukar det låta). Lite av en milstolpe i mitt liv, så jag känner mig som en ny människa.
Det faktum att jag (nästan) dagligen äter kohjärta, har tryckt i mig kolever, rå fisk, marsvin och diverse okända ingredienser bekommer mig inte i den här frågan. Punto!
 
Vad mer? Hur mycket som helst har hänt! Vi har lärt känna de mest intressanta människor och knutit band som jag hoppas kommer vara. Vi har haft några upplevelserika dagar här borta, då vi bl.a. hunnit med att besöka Parque de las aguas, en stor park med 13 fontäner, den ena finare och mer spektakulär än den andra. Vi hade dessutom äran att ha med oss trevligt sällskap som förgyllde tiden.

Som jag nämnt tidigare så är det mycket trevligt folk här, som gärna vill dela med sig av sin kära stad och allt den erbjuder, den här gången var vi på en lugn pub för att ta ett par glas och en äldre herre ville lära oss dricka tequila, problemet var bara att han föredrog whiskey, så hans förslag om att smälla i oss salt, följt av whiskey och lime avböjdes vänligt men bestämt.
 
Zandra, min roomie, fyller år på söndag, vilket innebär firande förstås. Tyvärr kan jag inte säga vad kommande dagars innehåll ska bli, eftersom det är en överraskning för henne. (Ja, jag vet att du läser min blogg i hopp om att få reda på något!)
Jag kan däremot lova bilder efter att helgen har passerat.
 
Bilder från vattenparken
 
 

Viva San Miguel

Tänkte att det vore passande att marknadsföra det här smultronstället lite, läs och njut!

Biograf x2.
Restauranger; peruanskt, kinesiskt, italienskt, steakhouses, snabbmat, gatukök: Allt du kan tänka dig.
Plaza m shoppingcenter x2, ett lite billigare med små affärer, internetcafeer och stånd och ett stort där allt finns, kläder, skor, smink, inredning, teknik osv.
Mataffärer x3 (tror jag), där finns all mat, bra priser och utbud.
Tvätterier, sjukt billiga och väldigt många.
Kommunikationer, bussar överallt, 20 min till flygplatsen i Lima bl.a.
Parker, för träning, picknick eller vad som faller en in.
Gym och dansstudior, för alla smaker till överkomliga priser.
Salonger för hår, massage, naglar mm, finns överallt och väldigt billigt.
Havet, 2,5km bort.
Sist men inte minst: DJURPARKEN, med alla djur du kan tänka dig (dock inga älgar).

Sugen på att besöka San Miguel? Flygbiljetter t/r från 7000kr, bra pris! Boka idag!

Bienvenidos!

Sovmorgon

En intensiv helg har vi snart lagt bakom oss, med mer eller mindre skytteltrafik fram och tillbaka till Miraflores, där vi hängt på tatueringsstudion, ätit god mat, umgåtts och bara levt. De långa och skumpiga bussresorna har efter mörkrets inbrott, ersatts med taxi, som för övrigt är lika billigt som allting annat här.
Nya kontakter har knutits, vi träffar ständigt väldigt intressanta människor som alltid vill visa oss delar av Lima eller en viss maträtt, tack vare såna personer kommer vi så mycket närmre det genuina Peru.

Nu har vi tagit en rejäl sovmorgon, kl är straxt lunchtid här, och den här söndagen blir det nog inte många knop gjorda.

P.s. ursäkta mobilbild!

Glad Midsommar!

Såhär ser man ut i Peru på svensk midsommar, vädret är molnigt och ca 16grader och vi är påväg mot Miraflores för att spendera dagen åt nöjen. Midsommar kommer firas in med ett glas rosévin, det är det närmsta jag kommer svenskt midsommarfirande, men å andra sidan valde jag medvetet bort den svenska sommaren och allt vad den innebär.
  
Glad midsommar, från Peru!

Jordskalv och bio-mys

På tisdagen skakades Peru av ett jordskalv, det var en märklig känsla av maktlöshet, även om det bara varade ett par sekunder och ingenting skadades. Det är något jag nu har kryssat av på min lista och aldrig behöver vara med om igen, tack! I skolorna dagen efter var det förstås ett hett samtalsämne, "Var befann du dig när det skakade?", "Vad gjorde din familj?" osv.
 
I övrigt ägnades tisdagen åt plugg och avslutades med bio. Vi har blivit lite av stamkunder på ortens biografer, och har redan hunnit beta av dessa tre filmer:
 
Gårdagen fortgick utan överraskningar och vi brände iväg till Villa el Salvador för att sedan återvända hem vid 20.30-tiden. Idag blev en märklig dag, vi var inställda på att ta oss till Pachacutec för fotbollsträning, men det blev hastigt och lustigt inställt, vilket resulterade i att jag nu sitter här...
 
Te veo muy pronto!
-Lovisa

Lyckan på bild också

 

Marsvinsvecka

Den här veckan har vi ätit marsvin, eller cuy, som det så fint heter här. Om jag ska vara helt ärlig så slank det ner ganska fint, det smakade inte illa alltså. Det påminner lite om kyckling till smaken men djuret har väldigt lite kött på sig och är samtidigt ganska dyrt, och för att inte tala om känslan av att se en friterad marsvins-kropp ligga på tallriken, så är slutsatsen att det vi kanske inte gör det till en tradition. Att äta cuy alltså... (Så du kan vara lugn Moa!)
 
Övriga detaljer;
  • Mina nya kurser har startat, en inom psykologi och en inom projektledning, spännande!
  • Jag har fått ordning på mitt studiebidrag från CSN, äntligen!
  • Vi hittade cubanska Vin Diesel.
  • Tatuering gjord!
  • Jag gillar punktlistor.
 
 
 
Hasta luego!
 

Lycka

Mina inlägg är ofta lite ironiska och kryddade med sarkasm eller (enligt mig) humor, och sällan djupa. Men det finns också något mer att skriva om, lite djupare saker:

Att varje måndag, onsdag och fredag sätta sig på den där obekväma bussen i två timmar är ingenting jämför med det man får i utbyte. Att spendera halva fredagen på 4 olika bussar, den ena äldre än den andra, betyder ingenting när man kommer hem kl 20.30 på kvällen och är för trött och full av intryck för att orka göra något.
Detta beror på den obeskrivliga känslan man kommer hem med, ren lycka kan man kanske kalla det, men det är inte rättvist, för det är så mycket mer. Barnen i området i Villa el Salvador har det inte alltid så bra ställt, att ha en egen mobil är förmodligen något de aldrig skulle drömma om. Det är så mycket vi tar för givet som dessa barn bara finner sig i att inte ha/få. De bor i hus som visserligen har både väggar och tak, men sällan golv (ofta en betonggrund eller samma sand som utomhus). De bor i ett område där, om man klär sig utstickande eller elegant, löper risk att bli rånad. Ett område som på många sätt skulle kunna symboliser fattigdom, sorg och smuts. Men istället lyckas människorna som bor där, varje enskild dag vi anländer, välkomna oss med de varmaste leenden och hälsningar. Barnen springer ikapp med vår lilla taxi-moppe och skriker och skrattar så det ekar mellan de skrangliga husväggarna. Vi nästintill slits ur vår taxi för att överösas med pussar och kramar av barnen som brukar kalla oss för sina prinsessor.
Den korta promenaden till lokalen går vi förbi hundar som ligger halvt utslagna av värmen eller brist på vatten, men i varje port som står öppen möts vi av ett glatt leende och en hälsning.
Innan lektionen kommer områdets barn fram till vår vanliga väntplats för att leka olika lekar, berätta om sina dagar eller bara kramas litegrann. Känslan man får när man ser dessa barn, vackra i sin naturliga glans, skratta och le är helt enorm. Lycka!
Under lektionen bjuds det väldigt ofta på skratt, det kan bero på missförstånd i språket eller inte helt ovanligt proffesor Hectors humoristiska instick.
När vi sen efter två timmars resa dit, tre timmars lektion och otaliga minnesvärda ögonblick senare, slängs ner på sätena på bussen som ska ta oss hem är vi fyllda av upprymdhet och intryck från dagen. Vissa dagar är jobbigare än andra, när man tvingas se kattungar svältandes till döds, övergivna av sin mamma, eller barn som gråter av någon anledning, men när vi lämnar Villa el Salvador är det med en känsla av glädje och lycka över att få vara med om detta och så nära en immaterialistisk värld fylld av kärlek och värme.
 
Ett litet brev från ett av barnen, som säger att jag är vacker och söt, made my day!

Det är ok med gråa ögon

Jag har äntligen accepterat att mina ögon för det mesta är gråa, ni som känner mig vet att jag ofta nämner det i en negativ klang... Men nu har jag blivit upplyst, välsignad och frälst med nya infallsvinklar. Det är jag och Mr Grey!
För er som inte redan läst boken, gör det! 
 
 
Vi började dagen med att plugga, ta det lugnt ett par timmar och sedan knalla iväg till "busshållplatsen" där den vita bussen med bruna och orangea vågor skulle ta oss till Villa el Salvador. "Hola amiga"; som vanligt möts vi av det glada tillropet när vi passerar övergångsstället. Det är vår kompis, godisförsäljaren som håller till där varje dag när vi går förbi.
Bussen stormar nästan förbi oss, men vi slänger oss på och klänger oss fast i takräcket som får tjänstgöra som lianer, bussens ryckiga framfart slänger ner passagerarna en efter en på de tomma sätena likt ett pussel.
Två timmar, två byten och två färdsätt senare sätter vi foten i Salchipapa, området i Villa el Salvador där lokalen ligger. För ovanlighetens skull kommer inga barn springande ikapp med vår lilla taxi-motorcykel (inte helt olikt Thailands tuk-tuk), för idag är det andra saker på gång. På söndag är det nämligen fars dag här, det firas ordentligt (precis som mors dag), med uppträdanden i skolan, festligheter under helgen och erbjudanden till fädernas ära hela juni månad. Därför var dagens lektion ganska folktom, men en som aldrig sviker är vår vän Titus, en hund med ett antal för många fästingar för sitt eget bästa, men lika go för det.
Läxhjälpen urartade ganska snart när eleverna kom underfund med att jag och Zandra inte förstod ett jota av deras räknesätt för multiplikation (sorry Henrik, min senaste mattelärare!). Såedes blev det istället en lektion i att lära oss denna förbryllande metod (som inte alls är dum att kunna), till barnens stora glädje.
En timme tidigare än vanligt fick vi sluta denna fredag, så vi bestämde oss för att käka middagen i Villa el Salvador, kl 17.15 slog vi oss ner på en liten restaurang i äkta peruanskt stuk, jag tog något så exotiskt som kyckling med pommes. Efter det tryckte jag i mig en churro, ett extremt sött bakverk som fylls med en kräm som kallas dulce de leche (det finns versioner av detta överallt, även i Sverige, men inget är så gott som de äkta från gatuköken här).
Vi tog oss hem säkert och har tagit det lugnt med uppladdning inför resterande äventyr helgen har att erbjuda.
 
Te veo muy pronto!
-Lovisa

Mobiluppdatering

Dagarna ser mest likadana ut, vi hänger i det halvt osäkra området Villa el Salvador och den soliga byn Pachacutec om vartannat. I morgon är det dags för idrottslektion i det sistnämnda.
Planer för helgen är surf, tatuering ev och häng i metropolen Miraflores.

Vi har just satt i oss en utsökt middag lagad på vår lilla gasspis, det blev avokado, tomat, gurka och kött.

Bilder från surf och skolhäng mm

På bussen påväg till Pachacutec i veckan
 
I Villa el Salvador
 
I Villa el Salvador
 
Nationaldagstårta i Villa el Salvador
 
Nationaldag i Villa el Salvador
 
Vi hittade fyra kattungar vid skolan, helt övergivna och hungriga...
 
Senaste utekvällen ägnades åt den alkoholfria drinklistan och karaoke
 
Surflektion nr 1 (kommer definitivt bli fler)
 
Surflektion nr 1 (kommer definitivt bli fler)
 
Surflektion nr 1 (kommer definitivt bli fler)
 
Surflektion nr 1 (kommer definitivt bli fler)
 

Saknat

Såhär cirka 11 464km hemifrån så är det mängder med saker man upptäcker att man saknar. Mer eller mindre värdefulla förtås, men alltjämt saknade. Därför kommer här en liten lista på saker som jag, från det ögonblick jag sätter min fot på svensk mark, kommer värdesätta mer.
  • Lösviktsgodis, skulle döda för en påse med mina favoriter just nu
  • Mjölk, visst det finns här men det smakar inte likadant
  • Jämnlånga människor runt omkring en, ja man upplevs ganska lång med sina 171cm här
  • Tvättmaskin, men måste samtidigt erkänna att det är ganska skönt att få kläderna tvättade och vikta på tvätteriet för ca 5kr/kg
  • SL, ja, jämfört med lokaltrafiken här är SL en fröjd för den organiserade
  • Kladdkaka, jag har provat varenda kladdkaka/brownie jag kan hitta, men inget går upp emot min egna
  • Benutrymme, på bussar och diverse olika sittplatser
  • Stoppskyltar som används, dom finns överallt men mer som dekoration än nödvändighet
Med detta inte sagt att jag ogillar sakerna här, tvärtom, det är både kul och utvecklande att stöta på så mycket skillnader!
 
Te veo muy pronto!
-Lovisa

Mobilinlägg

Vi har problem med internet och varmvatten, men nu börjar vi se ljuset (ja, jag har sagt det en gång innan, men den här gången är det sant, tror jag). Vi måste som sagt springa fram och tillbaka mellan vår lägenhet och lägenheten bredvid som stundtals är fylld med peruanska (visserligen trevliga) byggarbetare, målare, elektriker mm... Men imorgon, imorgon! Dagen med stort D! Håll tummarna för oss!

Idag har vi haft idrottslektion med barnen i pachacutec och även bjudit på Sverige-tårta. Konstverket i mitt hår är gjort av barnen i villa el salvador igår, fint va? Lyckades också klämma in en bild från en solig morgonpromenad.

Hasta luego!

Nationaldagen Perustyle

Idag är det ju den där dagen då Gustav Vasa valdes till kung för knappt 500 år sen och Sverige blev självständigt (är du stolt nu pappa?). Från början var det endast svenska flaggans dag men idag betyder förstås den 6 juni mycket mer än bara dessa ord. Jag är inte rätt person att gå in på detaljer, men jag vet iallafall att Peru's självständighetsdag infaller 28 juli och är jättestor här, med raketer och fester (som sagt). Därför tyckte vi att det skulle vara kul att visa barnen i skolorna lite av Sverige, dagen till ära. Så vi har förberett en lektion i jenka (ja, lagom passande i förhållande till barnens nivåer), lite bilder hemifrån och en stor tårta med Sveriges flagga. Jag ska visa bilder senare, när vi kommit hem igen.
 
Bild från Villa el Salvador, vid fotbollsplanen där vi avslutade den dag med lite idrott/lek
 

Te veo muy pronto!
-Lovisa

Goodlife

Dagarna bara flyger förbi, snart är det dags att återvända hem igen (+/- 5 månader). Internet är inte på vår sida för tillfället och inte heller varmvattnet, så förutom att vi inte kan facebooka 24/7 så behöver vi springa till lägenheten bredvid om vi vill känna någon form av fräsch-het. Men, samtidigt, vad gör det?  Ingen har väl dött av att springa med blöta fötter på ett halt kakelgolv någon decimeter från en svindlande trappa utan trappräcken?!

Skämt åsido, den här veckan blev vi lovade, att detta skulle vara ordnat så vi håller alla våra tummar!


Vårt veckoschema ser för tillfället ut såhär (med vissa undantag):

Måndag: 1,5-2h buss till Villa el Salvador, undervisning engelska, matte & spanska 15-18, sen någon god mat på ett gatukök (ja, faktiskt är den god!).

Tisdag: ledig dag. Men jag har spanskalektion på kvällen 18-20, med Mercedes (hur coolt är det inte att min spanskalärare heter sååå!!!).

Onsdag: Som måndagar. Undervisning i Villa el Salvador 15-18 + gatuköksmat.

Torsdag: Vår egen idrottslektion i Pachacutec (den andra skolan). 1,5h bussresa dit och sen idrott 9.30-10.30.

Fredag: Som måndag/onsdag.

Lördag-Söndag: Alltid ledigt!

 

Nu på torsdag är det ju Sveriges nationaldag, så då har vi beställt en tårta med svenska flaggan på som vi ska ta med till barnen och deras föräldrar.

Perus independence-day är den 28/7, då ska det tydligen vara klackarna i taket för folket, så det ska bli kul att se. Dessvärre har jag blivit av med min roomie/causita till dess så det blir till att fira med locals bara.

 

Som sagt, mitt internet kommer och går lite som det vill, så säkraste sättet att nå mig är på mail/facebook, så ser jag det så småningom.

 

Te veo muy pronto!

-Lovisa

 

 

Kaos mm

Det har varit lite problematiskt här i Peru ett par dagar, Zandra har kommit tillrätt och hunnit vara i båda skolorna. Jag själv har fått leka "local" så gott som jag kunde och vi har hunnit med massor, trots att det inte gått en vecka sen hon landade.
Igår bytte vi lägenhet, det blev mycket kånkande och städande, ja allt som hör flyttning till, men nu är vi i ordning på nya stället. Det låter som vi har flyttat långt, men egentligen är det bara en våning upp från den gamla.
 
Idag har vi städat, tvättat och fixat i lägenheten för att ikväll kunna gå ut och unna oss en god middag och fira in nya lägenheten. Allt som går att fira här, tar vi vara på.
Jag har också mängder med plugg framför mig, så mycket av min tid går till det, men det är som jag skrivit tidigare, en rolig och givande utbildning så det går an.
 
Bjuder på en bild från i fredags i Villa el Salvador, där vi tillbringade dagen i skolan med de underbara barnen och Hector som är lärare.
 
Te veo muy pronto!
-Lovisa

lovisaperu.blogg.se

Den här bloggen har handlat om mitt liv i Peru, där jag spenderade 6 månader. Många upplevelser finns i text, men även i bild. Jag som skrivit heter Lovisa, är 22 år ung och har precis börjat resten av mitt liv! Kontakt: l.lindblad@hotmail.com

RSS 2.0