Nu ska jag försöka få det här inlägget att inte låta som att jag tycker synd om mig själv, för det har jag varit lite mästare på sen jag drog ut tanden i torsdags. På matsedeln har det omväxlande funnits yoghurt och bananpannkakor, plus en och annan soppa, medan dagarna varvats med underbart nostalgiska avsnitt av 7th Heaven, plugg och sträckläsning av 50 Shades Darker. Boken som för övrigt höll på att göra mig kriminell, när jag (påverkad av något slags peruanskt smärtstillande piller) skulle ladda upp med sysselsättning inför kommande vilodagar, befann mig på bokhandeln. Jag hade hämtat boken, sen börjat diskutera någon annan bok med ett biträde och fått till svar att de inte hade den inne, så jag tackade för mig och gick därifrån... Med boken i handen, utan att ha betalat! 50 meter senare springer samma biträde ikapp mig och ber mig ovanligt vänligt, komma tillbaka och betala för min bok. Snopen och skamsen svansar jag efter i min dimma, ber om ursäkt och betalar, för att sedan lämna affären. För gott.

 

Så, nu när jag skakat av mig detta, är det snart dags att återgå till vardagen, först här borta och sen i Sverige, där jag hört att hösten dragit över landet med storm. Jag som älskar hösten!

Vädret här är bestående, hade hoppats på lite ljusglimtar såhär när peruansk vår/sommar närmar sig, men 17 grader och mulet verkar vara Perus leverans till mig. Men det är absolut inte illa, tänk att slippa tänka på vilken sorts kläder man ska ha på sig varje dag! Aldrig regn, knappt någon blåst, och inga större skillnader i temperatur, gör det möjligt att planera sin outfit på ett ögonblick.

 

Bilder från arkivet, underbara barn i Villa el Salvador.

 

Lek innan lektion