6 månader

26 veckor

183 dagar har flugit förbi i samma fart som en isglass smälter en svensk julidag (förutsatt att solen ersatt regnet förstås). Otaliga timmar har jag spenderat åkandes i de adrenalinhöjande åbäkena de kallar bussar, och jag skulle inte byta ut ett enda ögonblick av dem. Eller... Jo, nu ljög jag, den sekund av ouppmärksamhet då jag blev bestulen på min mobil kunde jag varit utan förstås.

  Jag har skrattat mig igenom resor till två av världens underverk; Machu Picchu och Amazonasfloden, världens högst belägna sjö Titicaca, till underbara paradis, laguner i öknen, naturreservat med delfiner, apor, pingviner, sjölejon, giftormar och fåglar i välrdens alla färger- allt detta i total frihet.

Vilket faktiskt leder mig in på ett av de laddade orden som symboliserar min resa- frihet. Friheten ur två olika synvinklar, dels av att uppleva en helt ny kontinent på egen hand- en helt ny kultur, ett annat språk, underbara platser och människor, allt bara väntande på att registreras i upplevelsebanken. På den andra sidan finns den känsla som fyller en när man faktiskt inser, gång på gång vilket frihet Sverige innebär för mig. Påminnelser om detta har jag stött på dagligen, det är (för oss) kanske enkla och självklara saker som att gå till tandläkaren eller att ha rest utanför sitt hemland eller överhuvudtaget sin hemstad. Detta har varit utvecklande men också jobbgt att se. Att varje dag möta människor som har det sämre ställt än mig har varit en utmaning- man vill ju hjälpa vartenda barn som tigger för sitt levebröd och varenda hund som ligger utslagen vid vägkanten.

  Och när jag ändå är inne på lite minus, kan jag få allt överstökat och lämna det uns av bitterhet som infinner sig, bakom mig. Mitt halvår har förstås inte bara varit gul och gröna skogar, men det blev inte värre än ca 3 månaders mailkrig med CSN som resulterade i en lika lång försening av mitt studiebidrag, en stulen mobil, en akut rotfyllning och en utopererad visdomstand. I jämförelse med pluslistan, listan över minnen jag tar med mig och saker jag kommer sakna, är dessa incidenter inte mer än en fis i rymden.

 

 

Det som legat mig varmt om hjärtat och förgyllt mina dagar, som jag kommer sakna är (utan inbördes ordning):

• Mina änglar i skolorna
• Favoriterna på stammiskiosken, kycklingrestaurangen, tvätteriet, caféet
• Alla andra underbara personer
• Den ständigt tillgängliga glassen, som skjutsas runt på gula cyklar med frysbox på Perus gator
• Extremt billig mat, ett halvt kilo jordgubbar för 9kr
• Pollo a la brasa, en favorit bland maträtter
• IncaKola
• Det enformiga vädret, aldrig regn eller blåst gör det enkelt att välja kläder
• Adrenalinbussarna
• Gångavstånd till bio (som även är orimligt billig)
• Även om jag kommer lite sent, kommer jag ändå alltid först
• Språket, förstås