Imorse när jag satt i min godan ro och försökte utföra lite hederligt studerande med fönstret öppet (jag har liksom skjutfönster), så hör jag hur det flaxar till och helt plötsligt sitter en fågel med näbben i min ruta. Jag höll på att trilla av stolen! Men det var inte nog med det, när fågeln återfått förståndet siktade han in sig rakt in i min lägenhet. Jag slet tag i fönstret och drämde igen det i panik, och gav fågeln ännu en smäll. Det var på håret att den flygande faran kom in till mig! Nog för att jag känner mig lite ensam, men sällskapet av en icke pricksäker fågel klarar jag mig utan...
När jag hade återhämtat mig packade jag ner studieböckerna och knallade ner till havet (efter karta förstås). Gick fel först men sen hittade jag dit. Det var inte en vacker syn, hela stranden var en stor arbetsplats och de enda människor som rörde sig där var byggarbetare. Men 7km promenad la jag iallafall bakom mig.